 | Innehåll - Akvarier |  |
| Logga in | |
Glömt ditt lösenord?
|  | Artiklar - Akvarier |  |
Fiskar
Lite om mbunas och Mel. sp.
Skapad av Text: Björn Ander - Örebro
![[Bild]](artiklar/ag/9206_1_s.jpg)
Melanochromis sp. "Chisumulu Johanni" | |
Den här gången tänkte jag berätta lite om en av de sk. Mbuna jag har, Melanochromis sp. "Chisumulu johanni".
Det finns en liknande art som heter Melanochromis johanni (Eccles, 1973). Bland akvarister är det väl den av de två nämnda som är mest känd bland akvarister. Men de är väldigt lika varandra. Honorna går inte att skilja åt, de är helt knallorange och mycket snygga. Hanarna däremot är lätta att skilja från varandra. Melanochromis johanni har svart grundfärg med två
längsgående lysande blå streck som börjar vid gällocket och som slutar vid stjärtroten. Hos Melanochromis sp. "Chisumulu Johanni" har dessa band brutits sönder till fläckar och ibland saknas det blå nästan helt. Min hane är sådan, han är nästan helt svart, förutom fenkanterna som är vita.
Mitt par, som är vildfångade, fick jag tag på när jag sålde ett antal ungdjur av Cyrtocara moorii till en akvarieaffär i Örebro. Ad Konings skriver i sin stora Malawibok att Melanochromis sp "Chisumulu Johanni" förut var endemisk vid Chismulu Island, men att den har inplanterats vid Likoma Island, Nkhata Bay och vid Thumbi West Island. Där lever de i den stenrika regionen på omkring sex meters djup och äter av algmattan som täcker stenarna. Hanen blir ca nio cm, medan honan blir ca sju och en halv cm.
När jag kom hem med fiskarna fick hanen gå för sig själv med halvvuxna fiskar. Honan däremot släpptes ner i den stora burken direkt. Hon var nämligen lite mager och jag tänkte att hon skulle få äta upp sig lite innan hanen blev en alltför livlig uppvaktare. Skulle bägge två ha släppts ned i stora akvariet skulle det kunnat gå så illa att hanen slagit ihjäl henne. Nu kan honan istället lära sig hitta i akvariet och lära känna de andra fiskarna innan hanen släpps i. Det tar förstås hanen ett tag innan han finner sig tillrätta i akvariet, men efter en tid har han funnit sin plats och börjar locka på honan.
Jag har rätt mycket sten i akvariet så det finns gott om gömställen för honan.
En månad efter inköpet av Mel. "Chisumulu johanni" lekte de. Jag fick som vanligt inte se leken, men hanen var väldigt vacker och aggressiv när jag kom hem från jobbet. Ca 20 dagar efter leken spottade honan 25 välskapta yngel i en 50 liters burk som hon hade gått i ca en vecka. Ungarna är precis lika knallorange som honan. Honan kan förresten skifta i färg, ibland kan hon vara mycket blek, till synes utan orsak.
Nu när detta skrivs är ynglen 2 månader gamla och ca 2,5 cm långa. De har växt upp på rikligt med Artemia och även en del frysta Daphnier, Duplarin och vanliga Hikari-pellets. De går nu i mitt 375 liters akvarium och är mycket vackra. Då man helst ska ha många honor till varje hane, hade jag tänkt spara några honor. Man bör ha många honor till varje hane, annars kan han slå ihjäl henne om hon inte är lekmogen. Om hanen har fler honor fördelas
hans svärmeri över alla honor och det blir inte lika jobbigt för varje hona som om hon vore ensam med hanen.
Mbunas
Jag skall försöka förklara vad en Mbuna är. Det är en inhemsk beteckning på ganska många fiskar (10-15cm), som oftast lever i de steniga områdena i Malawisjön. Hanarna är oftast mycket vackra, men också ganska aggressiva. De lever tätt tillsammans i sjön. Födan består huvudsakligen av den algmatta som täcker stenarna i biotopen (sk. Aufwuchs), men då det
finns gott om plankton äter Mbunas gärna dessa också. Det är rätt läckert att se en stor Pseudotropheus zebra som plockar nykläckt Artemia en och en. Mbunas är mycket bra på att ta små bitar mat i vattnet, så små att de knappast syns.
Hanarna kan vara aggressiva mot andra fiskar, framförallt hanar av den egna arten. Men detta betende verkar avta om man har mycket fisk i akvariet. Det kan gå bra att ha flera hanar, men då måste man ha stort akvarium och mycket sten.
Då Mbunas är starkt bundna till den steniga biotopen i Malawisjön finns det många färgvarianter av samma art. Det räcker kanske med någon kilometer sandstrand för att skilja två populationer åt. Av en art som heter Labeotropheus fuelleborni finns det minst 25-30 olika färgvarianter! Jag hör till dom som förespråkar att man bör vara väldigt noga med att inte korsa dessa färgvarianter med varandra i akvarium. Vad ska man sälja sin
avkomma som? Labeotropheus sp. "Kjellingatan fuelleborni"? Nej, låt naturen sköta färgkombinationerna åt oss istället. Om man har flera olika färgvarianter av samma art, måste man kunna skilja på honorna på ett enkelt sätt, annars kan det sluta illa, och man har honor och yngel som man inte vet var de hör hemma.
Jag har själv råkat ut för något liknande. Jag har ett par Pseudotropheus sp. "Zebra Red Dorsal" och ett par Ps. sp. "Zebra Mbenji" OB. Jag har fått yngel av Ps. sp. "Zebra Mbenji" honan, men är mycket osäker på vem som är pappa till ungarna. Jag ska därför dels ta bort ungarna ifråga och sälja något av de båda paren.
Mbunayngel klarar sig mycket bättre i sällskapsakvariet än tex Aulonocara-yngel och "Haplis"-yngel. Det verkar som om Mbunas-yngel söker skydd bland stenarna mycket snabbare. Sedan har jag iaktagit att Mbunas-honor släpper ut sina yngel då och då. Om man har ett akvarium med Mbunas i, och det får stå ett tag, får man yngel och ungdjur i alla möjliga storlekar.
Avslutning
Hoppas att ni har blivit sugna på att skaffa er några av de trevliga
Mbunas-arterna. Lycka till!
Tidigare publicerad i Ciklidbladet 6/92
© Denna artiklel är tidigare publicerad i Ciklidbladet, medlemsorgan för
NCS - Nordiska CiklidSällskapet. Texten får brukas för icke kommersiellt
ändamål förutsatt att källa och författarens namn anges.
Till artikelindex |
|
![[Bild]](artiklar/ag/9206_1.jpg)